Vi spelade in lite till filmen idag och jag tror det gick bra. Det kändes bra iallafall.

Har en ganska dålig dag, är arg och frustrerad, kanske är bra att vara på sådant humör när man ska spela seriemördare?

Jag funderar mycket just nu. Och det är det som gör mej frustrerad.

Jag tänker på nu, på då, på framtiden, på vad jag vill och borde, rätt och fel.

Men hur vet man vad som är rätt eller fel? Hur kan något som känns så bra vara fel? Hur kan något som tycks göra så ont vara rätt?

Olikheter som man inte kan förbise.

När saker som var så lätt plötsligt känns svårt.

Allting handlar tydligen om mej, right? Det är alltid så.

Det är alltid jag.

'Du har inte förändrats så mycket som jag trodde.'

Aj. Fucking aj.

Jag är ganska säker på att jag förändrats mer än du tror.

Vad har du själv gjort för att förändrats?

Nej, nu tänker jag steka potatisen som finns kvar tillsammans med några fiskpinnar och börja fundera på om jag ska orka ta mej ut ikväll eller inte.

Peace!