Lyssnar på domdäringa Good Charlotte och funderar på om jag borde skära mej lite i armarna eller så?

Jag tror det är en av deras mer "emo"-aktiga skivor. (har jag förstått det rätt så har de nån mer och nån mindre emostyle).

Inte undra på att kidsen gillar dethär, tillochmed folk som mår bra kan känna igen sej i texterna om att ingen förstår en och man är ensammast i hela världen. Och genren i sej är väldigt lätt att tycka om och sjunga med i. Bra skit.

Att tycka saker är farligt. Särskillt för mej, för jag är en såndär som bara går runt och tycker saker utan att vara påläst överhuvudtaget, rena rama dödsfällan. Som att jag tillexempel är mer rädd för att bli konfronterad av en extremfeminist för mina ofeministiska åsikter än vad jag är för att bli våldtagen. Sånt vågar jag oftast inte tala om, för då dyker det alltid upp någon som är påläst och har rätt att tycka på riktigt och pratar sönder mina egenpåhittade argument.

Det gör det lite tråkigt, att tycka saker. Men jag tycker ändå. Sen är jag tyst om vad jag tycker, och tycker i hemlighet.

Flyttar på tisdag, så jävla taggad!

Peace !