Tårar av förståelse. Tårar av att veta, tårar av förundran och att inte veta hur.

Kärlek är inte gränslös. För någonstans tar det stopp, och man måste fråga sej; är det verkligen värt det?

Mycket analys bakom, och det krävs lång betänketid.

Kanske tänker man eftrer, och bestämmer sej.

Kanske förstår man fortfarande inte.

Etage kväll med Onkel K. Precis vad jag behövde idag.

Verklighetsflykt, med någon annan, någon annan stans.

Tänka sej, att han var den enda, som faktiskt frågade hur jag mår, på hela dagen.

Men det är klart. "Hur mår du?" är en så vanlig fråga. Och ett "Ja, jorå, det funkar." är ett så vanligt svar.

Oftast frågar man utan att men det. och ofta svarar man innan man tänkt  efter.

Något nytt, något annat. Någon form av förändring.

Det är vad jag behöver just nu.

Peace.