Senaste veckan har varit sjukt jobbig och intensiv med flera stora och jobbiga förändringar i mitt liv, och det har lite kännts som att jag blivit inkastad i någon dålig, patetisk Svenska tonårsfilm. Men för första gången ever så har jag verkligen förstått vilka underbara människor jag har omkring mej, vänner och familj. Jag har såklart haft dom som stöd hela tiden, men som vanligt när jag mår dåligt så drar jag mej oftast undan och leker Duktiga Znövit när jag träffar folk.

Men den här gången har jag verkligen inte orkat, och förstått att jag inte behöver. Jag behöver inte vara Duktiga Znövit och jag behöver inte alltid känna mej ensam, för jag har människor omkring mej som bryr sej om mej och ställer upp när jag behöver dem. För första gången så känner jag att jag är viktig i någon annans liv, att jag spelar roll. Svårt att förklara kanske, men det känns som att jag nyss upptäckt något stor, något bra, som egentligen alltid funnits där bara att jag inte riktigt insett det.

Allt mitt självhat om att jag bara är jobbig och dryg som whinar hela tiden har för ett par dagar försvunnit helt och jag har utan skuldkänslor låtit folk ta hand om mej och stå ut med mej. Det känns bra. Så jävla bra. Talesättet "inget ont utan något gott" kanske stämmer. Jag kanske har behövt gå igenom all den här skiten för att förstå att jag är minst lika viktig för andra, som de är för mej.

Peace. <3

Kvinnan på andra sidan luren presenterar sej som min psykologs kollega och bästa vännina. Jahaja tycker jag. Hon frågar om jag var psykologs patient. Hehe, jojo, patient känns som att det har en sådan negativ klang, men jo hon är min psykolog, hurså?

- Jo det är så.. Att Agneta är.. Död...

- Jaha.. Oj... Lyckas jag klämma fram till svar. Borde jag beklaga sorgen eller borde hon göra det? Borde jag vara ledsen? Är jag ohövlig om jag inte låter ledsen? ÄR jag ledsen? Tusen tankar på en hundradels sekund innan jag lyckas klämma fram nån fråga om hur hon dog. Vänninan och kollegan på andra sidan luren berättar om en lång kamp mot livmodercancer som jag inte hade någon aning om. Hon sa ju något om cellgifter, men hur illa det var förstod jag aldrig. Hon berättade aldrig. Jag säger uppriktigt att herregud vad hemskt. Hon var den bästa psykolog jag någonsin haft. (fick bita ihop för att inte skojja till med ett "och jag har haft tämligen många hähä).

När dog hon då? Igår. Oj.. Ja, hon bad mej ringa hennes patienter och tala om, hon ville inte att någon skulle behöva läsa en sådan sak i UNT.

Well, jag läser aldrig tidningen så jag hade då rakt inte sett något om det i UNT. Jag vet med handen på hjärtat inte vad hon heter i efternamn ens en gång.

Efter ett tag får jag avbryta med att jag tyvärr har lite bråttom, men tack så jättemycket för att du ringde och ha det bra. (undrar hur man kan ha det bra när ens kollega och bästa vännina nyss dött?) Jag hade inte alls bråttom, jag klarade bra inte av att fortsätta tala om det och höra hennes sorgsna röst som tydligt talade om att hon var beskedet om hennes vänninas död krossat henne, och nu var hon tvungen att vara en god kollega och ringa runt till alla hennes patienter.

Det var ungefär två timmar sen.

och nu undrar jag.. hur känner jag?

Det är inte förns nu det börjar kännas, och jag börjar förstå vad det innebär. Inser hur tungt det kommer bli.

Jag ville tro att det jobbigaste redan var över.

Jag hade fel. Det jobbigaste börjar nu.

...och ensamheten trängar sej på.

..och allt gick bra, tills det var dags för dej att gå och en del av mej ville skrika NEJ, GÅ INTE, lämna mej aldrig! Haha, skojja bara, april april, det blir bra nu, vi löser det här nu.. Medan förnuftet skrek GÅ och önskade att du egentligen aldrig kommit.

Min klasskamrat Elina har i sin blogg ett moment hon kallar "Hitt och shit" där hon skriver små listor på bra och dåliga saker, och jag tänkte vara fett copycat och bötja Najsa och Bajsa för att jag tycker att det är kul. Hennes blogg kan vara rätt roande i övrigt, kolla in vettja; http://fittjournalen.blogg.se/

Najs:

. Höst och höstoutfits och höstmys.

. Jag pluggade som fan idag och gjorde tre arbeten klara.

. Jag ska ta en ONSDAGSÖL med Pojkvän och Jackieboy,första gången jag onsdagsölar sen skolan började!

. NY SÄSONG MED SCRUBS på TV om typ halvtimme, har bara sett den säsongen typ en gång!

. Att jag äntligen köpt mina gul/vita skor jag velat ha i forever.

. Teatersport imorn och att jag och två till i klassen ska klä ut oss till Idoljuryn (gissa vem jag ska va).

Bajs:

. PAIN IN ME LEGG, jävla cutting is killing me just nu. *stå uuut*

. Att jag bara kan ha baggyjeans på grund av cuttingen för annars göre ont s¨kan inte höstoutfitta som jag vill, plus att jag småhaltar så det ser ut som att jag HOPPAR FRAM SOM EN JÄVLA DVÄRG. Förlåt dvärgar.

. Regn. Höstmys utan regn skare va!

. IDOL! ALLTSÅ HUR KUNDE JÄVLA KICKA DANIELSSON WANNABEN GÅ VIDARE?!?! OCH HUR KAN FOLK LÅTA JON ÅKA HEM?!????! OCH INTE LÅTA MOA GÅ VIDRE!!!??? Fuck Svenska jävla folket!

. Jag har inte tillräckligt många h0mies i Stockholm, får kämpa och planera som fan för att försöka skaffa sovplats när jag är där.

. ATT INGEN VILL BLI MIN BREVH0MIE!

Allt för ikväll.

Peace!

Bortsett från att jag är ännu mer lättirriterad än vanligt på grund av stress och press från skolan så är nog läget rätt bra just nu. Bästaste BFFen är hemma från Sundsvall igen, jag ligger inte så farligt mycket efter i skolan, jag har äntligen fått en frys, jag känner mej inte så farligt tjock just nu, det är höst och dags att plocka fram mysiga halsdukar och tjocka tröjor och i helgen var jag och skar bort hud från min vad i form av ett peacemärke. Vilket förövrigt nästan gör outhärdligt ont nu i efterhand då jag måste hålla såret öppet en tid, uttrycket "ska man vara fin får man lida pin" har plötsligt fått en helt ny innebörd.

Och jag vet att det sägs att det är på våren som man blir extra kär och gamla förhållanden blommar upp lite extra, nu blommar iochförseh mitt och Pojkväns förhållande på rätt bra alla tider om året, men jag blir nog lite extra extra kär såhär i höstmyset och är tacksam över att jag har Pojkvän att krypa upp i soffa med och kika på TV tillsammans med, med lite te och filtar och ett bögigt ljus i bakgrunden.

Nä, det mesta är mest bra just nu.

Jag tror jag gillar hösten. I Några veckor till iallafall.

Peace.

Tillägg på föregående inlägg: Jag sparar inte de kommentrer som kommer in då ni kanske inte vill ha ut era adresser och grejer på nätet.

Hej jag är en glad tjej på 19 vårar och bor i Uppsala. Mina intressen är att röka och dricka öl. På fritiden brukar jag vara hemma eller träffa vänner.

Nämen alltså, jag har fått för mej att jag vill ha en brevh0mie, så, potentiell brevh0mie sökes som kan r'kna med att jag ibland glömmer/inte pallar svara på brev ett tag. Och ingen från Uppsala eller som jag är värsta h0mie med på nätet för då blire tråkigt!

Langa adress eller mail i en kommentar !