Var precis och klippte mej :(

Gick bestämt in och sa "topparna och lite kortare i nacken!" precis som jag tänkt, och hon ja "absolut" utan vidare motstånd. Sen sitter jag framför spegeln med henne bakom så som man gör, hon drar och kollar på håret och på mej i spegeln, tänker lite. "Vet du.. Det skulle vara jätte fint om man klippte luggen lite kortare så man ser dina fina leende ögon, sen kan man..." jag slutade lyssna vid leende ögon och gick med på vad hon än gjorde med håret, utan vidare motstånd.

Lite kortare i nacken blev knappt något alls i nacken, och plötsligt blev det värsta frissyren. Som förövrigt faktiskt är väldigt fin, and it DO framhäver mina fina leende ögon. Men nu är håret i nacken för kort för att kunna fläta i dreads och det var inte planen.Typiskt

Peace !

Skall skriva ett repotage om Tove Jansson som skolarbete. Jag älskar Tove Jansson och fick faktiskt kriga lite med lärare för att få godkännande till att skriva om henne.

Men ju mer jag läser om och av henne, ser hennes konst och klipp med henne, ju svårare blir det för mej att komma på något bra att skriva. Allt vackert som finns att säga eller skriva om henne är redan sagt och skrivet. Och allt jag kommer på själv känns inte värdigt nog att skriva om henne, för hon är helt enkelt för bra. Det får inte vara något halvdant, det måste vara perfekt, precis som hon var.

Självförvållad prestationsångest.

Jag älskar Tove Jansson.

Humöret är fortfarande som en jävla bergochdalbana. När jag sitter och har en vanlig konversation kan ångesten plötsligt bita tag i mej från ingenstans och jag ler krampaktigt för att dölja.

"Hur är det egentligen Znövit?"

"Bra, det är bra. Trött bara, sovit dåligt." överslsätande skratt.

Jag kan inte kontrollera någonting längre, allt tycks flyta iväg från mej. Inklusive Jag.

Deala med dina egna jävla känslor, jag kan inte ens deala med mina egna.

Peace.

Förvirrad morgon indeed, vaknar av monsterväckarklockan och går upp i godan ro och börjar göra mej iordning och sen diska. När jag diskar tänker jag över vilken tid det är, och kommer på att jag gått upp en halvtimme senare än jag skulle. Jag kastar på mej kläder och ytterkläder och blir snabbt klar för att springa, när jag kommer på att jag ändå var klar nästan tjugo minuter innan jag skulle gå.

Gosh.

Första december!

Vad betyder det?

Första luckan i julkalenderna såklart!!!

Minns en gång när jag var liten, när jag kom hem till min far för att fira jul där någon dag efter julafton. Och han hade köpt en chokladjulkaleender till mej, som var helt orörd för att jag inte varit där under hela december! En heeeel kalender, och jag fick äta upp den precis på en gång! Alla chokladerna! Utan att vänta!

Det är typ det jag minns från den julafton, inte några presenter. Att få trycka i sej en hel kalender, det var grejer det.

Peace!