Något kindoff happening to me.

Vet inte riktigt, men något är det.

Jag är likgiltig och opepp, men utan ångest eller dolda tårar. Jag är bara less och bryr mej inte riktigt om saker som en gång var viktigt.

Prioriterar helt annorlunda mot vad jag brukade.

Kanske håller på bli vuxen.

Vet inte vad jag tycker om det heller. Om jag tycker att det är åkej att känna att vara hemma en fredagkväll skulle vara rätt najs eller om jag håller på bli galen.

Jag lyssnar på så mycket musik och läser så många texter, försöker skriva själv men kan fortfarande inte.

Försöker hitta något som tilltalar mej, något som berör och kanske hjälper mej hitta vad det är jag känner.

Men jag vet ju inte vad det är.

Jag vill fortfarande spola fram tiden, bli äldre, flytta härifrån så jag kanske börjar bli pepp igen. Jag vet att om några år kommer jag tänkta tillbaks på idag och tycka att "those were the days".

Och det är det kanske. Men det kommer jag inte fatta förns sen.

Och jag vill ha sen nu.

Peace!