Så sjukt opepp och sur.

Känner inte för något alls, vill bara låsa in mej hemma i min kokong av bitterhet och känna mej ynklig och ensam (trotts att jag inte alls är det) och hata allt. Jag vill aldrig mer gå ut. Jag vill aldrig mer träffa någon.

Jag vill bara

Vara

Arg

Och besviken.

Fred.

När jag var yngre så tyckte jag aldrig om min farmor.

Kanske för att hon jämt försökte trycka i mej mat och alltid daltat med storebror och för att hon VARJE år blir lika besviken och arg över att jag inte äter julmat.

Men nu tycker jag om henne.

Hon svär mycket. Och när man poängterar att "Farmor, så du svär!" så svarar hon med ett "Det gör väl förfan du också" och då känner man sej ägd.

Och hon blir fortfarande helt lycklig i hågen när hon ser mej äta, jag är ju så mager, och bjuder på mer och mer hela tiden. Steka fiskpinnarna precis som jag vill ha dom kan hon också, säger jag brännda fiskpinnar så får jag brännda fiskpinnar och inga mesiga "gyllenbruna". "Vill du ha cancer så ska du fan få det också!" säger hon och höjer värmen på plattan lite till och öppnar fönstret för att brandlarmet inte ska sätta igång.

Hon bantar också, vilket hon gjort så länge jag kan minnas. Med banta menar jag äter ingen form av potatis, för äter man inte potatis så blir man smal, säger hon. Enda gången hon äter potatis är på julafton. Och den potatisen sätter sej tydligen som fan, eftersom att hon är lika stor nästa julafton också.

Sy kan hon göra också, gammal sömmerska som hon är. Det var därför jag hörde av mej till henne igår, behövde sy in några byxor. Och då blir hon helt salig, om man behöver hennes hjälp, och kan då rakt inte vänta till senare i veckan med att hjälpa utan vill på en gång!

Byxorna ser riktigt proffsiga ut må jag säga, tackar farmor!

Jag fick hem en massa kokt färskpotatis som jag kan steka resten av veckan, bara bra att jag vill ha, tycker hon, för hon kan ju inte äta den, hon bantar.

Undrar allt varför hon hade den hemma från första början.

Peace.

Hämtat ut nya skorna, de är skitsnygga, så snygga att jag dör lite av lycka inombords.

Personalen kommer hit, hem till mej, jag måste lämna urinprov. Fine tycker jag och klämmer in burken mellan benen och gör min grej, jag är tämligen van vid att lämna sådana vid det här laget. Hon lägger i stickan och jag hoppar lyckligt runt i mina nya skor och kollar hur de matchar med nya tröjan.

"Det fattas ett streck.."

Fattas ett streck? Vaddå fattas ett streck? Jag kolla stickan, mycket riktigt, det fattas ett streck. På benzo.

Besviken min. Jag har inte tagit något! Vi väntar lite till, den kanske inte är klar.

Det fattas fortfarande ett streck.

Min värld faller samman, det känns som att någon slår mej hårt i magen och tårarna börjar bränna bakom ögonlocken.

Jag har för fan inte tagit något! JAG HAR INTE TAGIT NÅGOT.

Besvikna blickar, frågor om jag är säker på om jag inte fått i mej något. NEJ. Jag tänker såklart att det måste vara lugnandet jag fick hos tandläkarn, men tydligen tycktes det som att det var för länge sen jag var där.

Jag har inte tagit något. Jag har inte tagit något. Jag HAR inte tagit något!

Vad händer nu? Kastar de ut mej? Är mitt liv förstört? Tänker noga efter, kan jag fått i mej något? Jag har inte fått i mej något.

Kommer förtroendet jag jobbar på att få i tre år försvinna, kommer de sluta lita på mej?

Vad händer nu?

Jag har inte tagit något.

Jomen så var man hemma då.

Känns overkligt i got to say, för ett dygn sen var jag på Gotland där alla springer runt i medeltidskläder och sjunger och dansar och plötsligt är jag hemma och allt är precis som vanligt igen.

Sjukt värt slut på sommaren, men jävlar vad skönt det är att vara hemma och veta att jag faktiskt ska stanna hemma ett bra tag nu!

Nu kan jag inte sova för jag har ju såklart vänt på dygnet, skall roa mej med att spela spel på fejsbok och lyssna på när Pojkvän snarkar bakom mej och bli lite sådär varm i hjärtat.

     Som en gammal tjejkompis från Dalarna frågade en gång, efter att jag vänligt men bestämt tackat nej till lite oskyldigt kompishångel under Peace and Love; "Vafan Znövit, haru gått och blivit kär?"

Jag svarade

"Jo, jag har väl tamigfan gått och blivit det."

<3

Peace!

Det här kommer så inte bli kul utan namn, men jag kan bara inte hålla mej.

Messar fram och tillbaks med Vän, Vän skriver;

- Ah förresten, började lyssna lite på 3oh!3 men börjar verkligen bli trött på dem. Gillar du fortfarande dem?

Znövit skriver:

- Haha nä, var lite kåt i dom i några veckor innan jag tröttna. Funkar ibland kanske.

(vän)

- Jo de var lite katshiga i början men efter några få dagar blev de fett gamla. Starstrukk är fortfarabde feta dock. Berätta inte för nån att jag lyssnar på dom.

(jag)

- HAHAHAHA OMG, nästan så jag måste skriva det i bloggen! (internskämt, att jag ska skriva allt i bloggen)

(vän)

- Jag.. kommer.. döda.. dej..

- Du borde se mej nu. Jag gör mitt killerface.

(jag)

- Aaaahw! Men det är ju så braaaa! Som den goda vän jag är skall jag iallafall göra mitt bästa för att inget säga.

Men jag kunde bah inte hålla mej.

Hemma från Gotland btw.

Peace!