Jag som honom igår. Storebror. Det var länge sedan jag såg honom nu. Han stod på andra sidan vägen tillsammans med ett gäng killar. Jag stod utanför krogen med vänner och rökte. Vi fick ögonkontakt i tre sekunder, sen vände han sej bort och gänget gick iväg.
Det gör så ont. Att aset inte fattar hur mycket jag tänker på honom. Jag vill bara få min bror tillbaks.

Jag har alltid levt i skuggan av min bror, ända sedan vi var små har han varit nummer ett och favoriten. Jag har varit systern. Som att han var den enda som fick vara i vardagsrummet hemma hos farmor när hennes man var hemma, vi andra barn fick inte komma in och störa. I skolan var jag alltid syrran, jag hängde med honom och hans kompisar. Som syrran. Här i Uppsala har det varit värst. Jag har alltid varit "Psycoos syrra".  "Är det du som är Psycoos syrra?" Jo, det är jag. Tillochmed när jag bott på behandlingshem har folk hört talas om vem han är och blivit helt, woow, är du PSYCOOS syrra??
Det var inte förns för typ två år sen som jag fick ett eget namn. Som folk kände igen mej som Znövit istället för syrran. Det var väl för att jag för första gången började umgås med folk han inte umgicks med. Men det kommer såklart fram ibland igen, folk frågar mej o hur det är med honom. Jag hatar när folk frågar mej om honom. Fråga honom istället förihelvete.

Jag har aldrig velat vara Psycoos syrra. Jag vill vara Freddys syrra.

Men nu känns det inte som att jag har någon bror alls.

Att gå ut och dricka öl med magkatarr var mest dumtihuvudet och jag skyller helt på mej själv just nu. Har grymt pissigt ont i magen, känns lite som att den ruttnar inifrån (frächt Znö, frächt.) Det var iallafall trevligt.

Just nu hör jag musik från två fester hos olika grannar och i ena lägenheten bredvid mej sexas det vilt. Jag älskar att bo i det här huset. På riktigt, 80% av de som bor här är ungdommar som fester och sexar hejvilt (rätt lyhört och folk kör på rätt hårt här må jag säga), det är nära stan, jag ser slottet, domkyrkan och ett hav av hustak från min balkong, lägenheten är fett fräsh och jag känner några av grannarna sedan innan. Det kan inte bli bättre, behöver aldrig vara rädd för att stör någon och jag behöver bara åka hiss två våningar för att hänga och dricka kaffe.

Jag vill aldrig flytta här i från!

Peace!