Ni vet när man kommer på något man är rädd för? Typ höjder eller sprutor eller whatever. Och när man tänker på det eller är nära det så sugs magen in och man mår illa och blir skitnervös och vill dö?

Förstår ni vad jag menar då?

Så får jag varje gång jag tänker på imorgon.

För imorgon skall jag göra min första scarification fuck yeah.

Jag jag är så nervös att jag känner för att dö.

Exhalterad och nervös på samma gång.

Önska mej lycka till!

Peace.

När jag så kort som möjligt vill beskriva min 'uppväxt' och trumatika liv så har jag använt mej av ordet dramatiskt.

För det är så det kännts, hela mitt liv har varit dramatiskt, sak efter sak har hänt och allt har varit kaos.

Kortfattat.

Nu har jag hittat ett mer passande ord.

Desperation.

Nog har det varit dramatiskt alltid, men efter att tänkt igenom många händelser och 'forskat' lite i allt efter förklaringar så är desperation utan tvekan det mest passande ordet. För all dramatik har uppstått på  grund av desperation.

Desperat efter kärlek

Desperat efter närhet

Desperat efter bekräftelse

Desperat efter förklaringar

Desperat efter svar

Desperat efter något som skall ta slut på allt

Inte bara å mina vägnar, utan alla som varit inblandade på ett eller annat vis.

Alla har vi varit desperata efter något.

Och desperata situationer kräver desperata handlingar, right?

Peace!