Idag provade jag på att steka pannkakor för första gången i mitt liv.

Det är då tur att man inte har några barn, de skulle ha skämts över sin värdelösa pannkaksstekare till mor.

Nä, detdär med pannkakor, det är då inte min grej.

Tisdag och psykologdag. Hon skall skriva ett litet intyg till skolan åt mej, om att hon tycker att jag skulle må bättre av dethär med halv studiegång. Jag så hoppas att det går igenom.

Efter psykologen idag så tänkte jag igenom vilken stor förändring jag gått igenom sen jag började träffa henne, vilket är ca ett år sedan.

Jag är mycket lugnare, har inte lika många hysteriska humörssvängningar. Jag är inte längre självironisk och inte alls lika självhatisk som jag brukade vara.

Jag har fortfarande sjukt svårt att tala om mina känslor, men det är iallafall en klar förbättring och jag tränar på det ständigt.

 Jag har accepterat att det faktiskt är åkej att må dåligt och vara påverkad av sitt förflutna, att hur stark jag än må vara så kommer jag inte ifrån det som varit.

Och ingen annan än superwoman skulle kunna gå runt och inte påverkas av all skit som jag fått gå igenom.

 - och jag är faktiskt ingen superwoman.

Cepeförkyld är jag. Hatar det, snor-i-hjärnan-grejen. Blah.

Snart kommer Matilda hit, undra om man ska försöka lura i henne några äckliga pannkakor så jag blir av med dem. Synd att kasta lixom.

Sen blire yoga, hurray, med den bra instruktören. Död åt den dåliga.

Peace.