Denna patetiskt barnsliga låt ger mej så många minnen från när jag var 11-13 så att jag nästan blir tårögd.

Herregud, det var goda tider det. Till och från.

Märkt att det är ytterst få människor som hör av sej till mej nu för tiden, särskillt på helger. Därför tänker jag vara barnsligt tjurig bitteritta och inte höra av mej tillbaks och tycka att vill ni ses så får folk tamigtusan höra av sej till mej först. Hrm.

Ikväll blir det iallafall utgång med Matilda, som då allt vet hur man hör av sej. Får la se vad vi skall göra. Bara det inkluderar någon form av alkoholhaltig dryck så är nog jag nöjd.

Och nästa vecka skall jag köpa nya kläder som kommer få männslikheten att häpna men i don't give a shit faktiskt.

Fortfarande cepeförkyld, varit det i en vecka nu. Och inte förns idag upptäckte jag att jag faktiskt har hostmedicin hemma. Fail.

Peace.